ἀνα-δείκνυμι,
[in LXX: Hb 3:2 (יָדַע), Da LXX 1:11 (מָנָה), Da 1:20 (מָצָא), I Es6, II, III Mac9*;]
1. to lift up and show, show forth, declare (cf. II Mac 2:8, v. MM, VGT, s.v.): Ac 1:24.
2. to consecrate, set apart, (Strab., Plut., Anth.): Lk 10:1.†