** παρα-βάτης, -ου, ὁ
(< παραβαίνω), [in Sm.: Ps 16 (17):4138 (139):19, Je 6:28*;]
1. one who stands beside, the warrior who stands by the charioteer (cf. παραβαίνω, 1).
2. a transgressor (Æsch., παρβάτης): Ga 2:18, Ja 2:9; π. νόμου, Ro 2:25, 27, Ja 2:11.†